Subpage under development, new version coming soon!
Subject: En julsaga - "Julen då Tomten fick nog"
Cenneth [del] to
All
Förrförra året skrev jag en liten julsaga och lade även upp en till saga kort därpå. Tänkte därför ha en saga till den här julen också. Det blir en slags advents-saga där ni får en ny del varje dag.
Först delen kommer dyka upp natten till den första december. Hoppas ni kommer gilla den.
P.S. Den blir betydligt kortare än den förra julsagan jag skrev här ;)
Först delen kommer dyka upp natten till den första december. Hoppas ni kommer gilla den.
P.S. Den blir betydligt kortare än den förra julsagan jag skrev här ;)
Vad kul ;)
P.S. Jag som hade hoppats på en ännu längre! ;)
P.S. Jag som hade hoppats på en ännu längre! ;)
Del 1
Snön låg som ett vitt gnistrande täcke över marken. När solen sken så var det nästan så att man blev bländad.
Även på den annars så välskottade isen som täckte sjön låg ett vitt täcke. Snön hade tillåtits lägga sig där och stanna kvar då ingen åkte skridskor där numera. Det hade gått nästan en vecka sen sist.
Tomtenissarna hade haft fullt upp. Faktiskt så hade de fått jobba frenetiskt och nästan dygnet runt. Ända sen Jultomten hade kallat samman alla nissarna en dag hade saker och ting förändrats helt. Inget var som förut. Många julklappar som redan var klara hade förkastats och nu krävde deras chef nya ting.
Allt hade varit så bra och som vanligt. Tomtefar hade satt tomtenissarna i arbete med att förbereda allt inför julen. Tomtemor såg till så att alla hade det bra och fick god mat.
Men alla hade sett att gubben i rött inte var sig själv. Han som brukade vara så go och glad och skratta högt så att det nästan skakade i huset hade verkat vara nere och inte visat skymten av någon julanda.
Oron bland dem alla spriddes, men kanske skulle gubben må bättre ju närmare jul det blev?
Så blev det inte.
Han blev dystrare och dystrare. Ofta kunde man hitta honom sittandes och skåda vad alla i resten av världen sysslade med. Vad gjorde barnen för att vara snälla och vad hittade de på för att vara stygga? Allt såg han. Och det var nog orsaken till det som skedde.
Snön låg som ett vitt gnistrande täcke över marken. När solen sken så var det nästan så att man blev bländad.
Även på den annars så välskottade isen som täckte sjön låg ett vitt täcke. Snön hade tillåtits lägga sig där och stanna kvar då ingen åkte skridskor där numera. Det hade gått nästan en vecka sen sist.
Tomtenissarna hade haft fullt upp. Faktiskt så hade de fått jobba frenetiskt och nästan dygnet runt. Ända sen Jultomten hade kallat samman alla nissarna en dag hade saker och ting förändrats helt. Inget var som förut. Många julklappar som redan var klara hade förkastats och nu krävde deras chef nya ting.
Allt hade varit så bra och som vanligt. Tomtefar hade satt tomtenissarna i arbete med att förbereda allt inför julen. Tomtemor såg till så att alla hade det bra och fick god mat.
Men alla hade sett att gubben i rött inte var sig själv. Han som brukade vara så go och glad och skratta högt så att det nästan skakade i huset hade verkat vara nere och inte visat skymten av någon julanda.
Oron bland dem alla spriddes, men kanske skulle gubben må bättre ju närmare jul det blev?
Så blev det inte.
Han blev dystrare och dystrare. Ofta kunde man hitta honom sittandes och skåda vad alla i resten av världen sysslade med. Vad gjorde barnen för att vara snälla och vad hittade de på för att vara stygga? Allt såg han. Och det var nog orsaken till det som skedde.
Del 2
En dag hade Jultomten brytit ihop helt. Men istället för att rasa samman och gråta ut en smärta så hade han bara rasat och likväl som hans ack så kända rock så lyste hans ögon röda.
Tomtemor, som annars hade bra kontroll på sin man, hukade i rädsla. Tomtenissarna hade fått genomlida en tirad av svordomar och andra hemskheter då Jultomten sade vad han hade att säga. Med ett hat och en eld i rösten röt han till:
- 'Jag har fan fått nog! År ut och år in sliter jag för att göra barnen glada. Fattiga som rika har fått paket för att förgylla deras julafton och deras liv. En gång i tiden blev de glada och tacksamma, oavsett hur jävla liten paketet var. Men idag skiter de fullständigt i om de får något i strumpan de hänger upp. De vräker i sig julgodis och julmust så att de nästan spyr och istället för att tänka på mig så tar de för givet att snälla mamma och snälla pappa fixar fram saker att lägga under julgranen. Och inte fan nöjer de sig med en liten gåva eller två. Nej, de giriga fanskapen ska ha fler och större saker. Förr kunde någon bli glad om de fick en billig träleksak på fyra små hjul och med ett snöre, men idag kan de skälla ut sina föräldrar för att deras nya 3D-teve bara är 40 tum fast de ville ha minst 42. Är det rätt eller!? Så fan det är.
Genom alla åren har jag belönat barn som varit snälla och försökt undvika att ge presenter till de som varit stygga, men nu jävlar ska ni se på andra bullar. Nu ska alla få se vad det egentligen innebär att vara stygg!
Hög tid att lära alla vidriga, snikna ungjävlar en läxa. Jävlas inte med Tomtefar!'
En dag hade Jultomten brytit ihop helt. Men istället för att rasa samman och gråta ut en smärta så hade han bara rasat och likväl som hans ack så kända rock så lyste hans ögon röda.
Tomtemor, som annars hade bra kontroll på sin man, hukade i rädsla. Tomtenissarna hade fått genomlida en tirad av svordomar och andra hemskheter då Jultomten sade vad han hade att säga. Med ett hat och en eld i rösten röt han till:
- 'Jag har fan fått nog! År ut och år in sliter jag för att göra barnen glada. Fattiga som rika har fått paket för att förgylla deras julafton och deras liv. En gång i tiden blev de glada och tacksamma, oavsett hur jävla liten paketet var. Men idag skiter de fullständigt i om de får något i strumpan de hänger upp. De vräker i sig julgodis och julmust så att de nästan spyr och istället för att tänka på mig så tar de för givet att snälla mamma och snälla pappa fixar fram saker att lägga under julgranen. Och inte fan nöjer de sig med en liten gåva eller två. Nej, de giriga fanskapen ska ha fler och större saker. Förr kunde någon bli glad om de fick en billig träleksak på fyra små hjul och med ett snöre, men idag kan de skälla ut sina föräldrar för att deras nya 3D-teve bara är 40 tum fast de ville ha minst 42. Är det rätt eller!? Så fan det är.
Genom alla åren har jag belönat barn som varit snälla och försökt undvika att ge presenter till de som varit stygga, men nu jävlar ska ni se på andra bullar. Nu ska alla få se vad det egentligen innebär att vara stygg!
Hög tid att lära alla vidriga, snikna ungjävlar en läxa. Jävlas inte med Tomtefar!'
Del 3
Alla tomtenissarna hade således sats i arbete igen, men nu inte för att skapa härliga leksaker till alla de snälla barnen. Nej, nu skulle de se till att Jultomten var förberedd på andra sätt. Inga gulliga dockor längre, bara verktyg för hämnd och skada.
Nu hade julen äntligen kommit och den nya vapenbestyckade släden stod klar. Tomtefar satt i förarsätet, iklädd en blodröd rock, svarta stövlar och en luva som såg ut att vara av eld från djupaste helvetet.
Tomtenissarna stod runt släden för att ta sitt sedvanliga farväl. Fast istället för att glädjas så var de livrädda.
Skallrandet från deras små knän hördes nästan över frustandet från de nya släddragarna. Borta var Rudolf och de andra - de var nära att bli avlivade, men tomtenissarna lyckades rädda dem - och nu hade de ersatts av de hemskaste gamarna någon där hade sett. Kolsvarta och med rött huvud satt de uppradade och förspända vid släden. Deras blick var mördande. Om Jultomten skrämde tomtenissarna så gjorde nog gamarna det minst lika mycket också.
- 'Mina nissar!' ropade Jultomten över de som samlats inför hans avfärd.
Alla blev knäpptysta. Det var knappt så de vågade andas. Hade det snöat så hade man nog kunnat höra en flinga falla genom luften.
Jultomten såg ut över dem alla och log sedan brett. Inget leende som fyllde folk med värme och en känsla av trygghet, utan ett leende som fick dem alla att känna kalla kårar längs ryggen.
- 'Den här julen är min!'
Gamarna spred ut sina vingar som var svarta som döden och med lite flaxande så lyfte de. Släden och Jultomten for iväg.
Iväg för att sprida julens nya budskap: "Har du varit stygg så är det bäst att du gömmer dig!"
Alla tomtenissarna hade således sats i arbete igen, men nu inte för att skapa härliga leksaker till alla de snälla barnen. Nej, nu skulle de se till att Jultomten var förberedd på andra sätt. Inga gulliga dockor längre, bara verktyg för hämnd och skada.
Nu hade julen äntligen kommit och den nya vapenbestyckade släden stod klar. Tomtefar satt i förarsätet, iklädd en blodröd rock, svarta stövlar och en luva som såg ut att vara av eld från djupaste helvetet.
Tomtenissarna stod runt släden för att ta sitt sedvanliga farväl. Fast istället för att glädjas så var de livrädda.
Skallrandet från deras små knän hördes nästan över frustandet från de nya släddragarna. Borta var Rudolf och de andra - de var nära att bli avlivade, men tomtenissarna lyckades rädda dem - och nu hade de ersatts av de hemskaste gamarna någon där hade sett. Kolsvarta och med rött huvud satt de uppradade och förspända vid släden. Deras blick var mördande. Om Jultomten skrämde tomtenissarna så gjorde nog gamarna det minst lika mycket också.
- 'Mina nissar!' ropade Jultomten över de som samlats inför hans avfärd.
Alla blev knäpptysta. Det var knappt så de vågade andas. Hade det snöat så hade man nog kunnat höra en flinga falla genom luften.
Jultomten såg ut över dem alla och log sedan brett. Inget leende som fyllde folk med värme och en känsla av trygghet, utan ett leende som fick dem alla att känna kalla kårar längs ryggen.
- 'Den här julen är min!'
Gamarna spred ut sina vingar som var svarta som döden och med lite flaxande så lyfte de. Släden och Jultomten for iväg.
Iväg för att sprida julens nya budskap: "Har du varit stygg så är det bäst att du gömmer dig!"
Del 4
Natthimlen var svart som synden och stjärnorna som låg strödda över himlataket såg mer ut som kalla ögon som spejade ner över världen.
Månens kastade ett isande sken över land och dal. Det var en tid för mardrömmar.
Jultomtens släde flög genom luften. Gamarnas flaxande vingar var mer som Dödens svarta rock, fladdrandes i vinden.
Nedanför flög länderna, landskapen, städerna, byarna och husen förbi.
Tomten tog fram sin lista för att se vem som stod först på tur och sedan satte de av till rätt destination.
Det var dags att hälsa på hos den första olydiga ungen. Någon skulle bli den första att få se den nya tomten och få möta hans vrede.
Nu var det inte snack om vilka som skulle få paket för att de varit snälla. Nej, nu gällde allt endast de som varit stygga och som förtjänade straff.
Natthimlen var svart som synden och stjärnorna som låg strödda över himlataket såg mer ut som kalla ögon som spejade ner över världen.
Månens kastade ett isande sken över land och dal. Det var en tid för mardrömmar.
Jultomtens släde flög genom luften. Gamarnas flaxande vingar var mer som Dödens svarta rock, fladdrandes i vinden.
Nedanför flög länderna, landskapen, städerna, byarna och husen förbi.
Tomten tog fram sin lista för att se vem som stod först på tur och sedan satte de av till rätt destination.
Det var dags att hälsa på hos den första olydiga ungen. Någon skulle bli den första att få se den nya tomten och få möta hans vrede.
Nu var det inte snack om vilka som skulle få paket för att de varit snälla. Nej, nu gällde allt endast de som varit stygga och som förtjänade straff.
Del 5
Den blott sex år gamle Lille Tim låg och sov. Trots att hans föräldrar hade tjatat på honom att gå och lägga sig tidigt så hade han vägrat. Även försöken att locka med att julen skulle komma tidigare om han somnade tidigt hade ignorerats. För Lille Tim så handlade allt om att han skulle vara uppe sent och att julen skulle komma illa kvickt.
Det hade varit en hel del bråk innan han äntligen somnat. Först ville han öppna några paket redan dagen innan för "det var ju snart jul" och när hans föräldrar vägrade blev det hus i helvete. Ett nej accepterades inte i första taget.
Med andra ord så hade det varit en jobbig kväll för alla inblandade, men till slut hade föräldrarna fått lugn och ro, när deras älskade son äntligen hade somnat. Nu sov alla i hemmet.
En lång, mörk skugga kastades över hans säng och fick Lille Tim att sakteligen vakna. Han blinkade halvvaket några gånger och sedan såg han den stora mannen som stod vid hans säng.
- 'Tomten?' sade han frågande, ty mannen framför hans säng såg inte ut som den glada, skäggiga gubben han var van vid.
Jultomten bara log elakt och innan Lille Tim visste ordet av så hade han slitits upp ur sin säng.
Den blott sex år gamle Lille Tim låg och sov. Trots att hans föräldrar hade tjatat på honom att gå och lägga sig tidigt så hade han vägrat. Även försöken att locka med att julen skulle komma tidigare om han somnade tidigt hade ignorerats. För Lille Tim så handlade allt om att han skulle vara uppe sent och att julen skulle komma illa kvickt.
Det hade varit en hel del bråk innan han äntligen somnat. Först ville han öppna några paket redan dagen innan för "det var ju snart jul" och när hans föräldrar vägrade blev det hus i helvete. Ett nej accepterades inte i första taget.
Med andra ord så hade det varit en jobbig kväll för alla inblandade, men till slut hade föräldrarna fått lugn och ro, när deras älskade son äntligen hade somnat. Nu sov alla i hemmet.
En lång, mörk skugga kastades över hans säng och fick Lille Tim att sakteligen vakna. Han blinkade halvvaket några gånger och sedan såg han den stora mannen som stod vid hans säng.
- 'Tomten?' sade han frågande, ty mannen framför hans säng såg inte ut som den glada, skäggiga gubben han var van vid.
Jultomten bara log elakt och innan Lille Tim visste ordet av så hade han slitits upp ur sin säng.
Del 6
Nu har ni kanske undrat hur Jultomten alltid har kunnat komma ner genom skorstenen, lagt ut presenter och sedan lämnat hemmet utan att bli upptäckt?
Jo, det är så att Jultomten, likt många andra övernaturliga väsen - för det är ju vad han är egentligen - har sina speciella förmågor. Han jobbar inte efter lagarna om tid och rum, inte heller behöver han beröras av så, för oss, naturliga saker som ljudvågor. Han skulle i stort sett kunna utföra sitt jobb i ett rum fullt med människor utan att någon skulle se eller höra honom.
Om han så vill kan han stanna och prata med en enskild person utan att någon annan märkte det.
Så tro inte att Jultomten är någon vanlig person, för han är betydligt mer än så. Han har krafter som ingen dödlig människa besitter och som vi inte kan förstå eller förklara.
Sådana talanger kommer väl till hands då han ska göra goda ting, men....
....de duger lika bra när han ska göra värre saker.
Nu har ni kanske undrat hur Jultomten alltid har kunnat komma ner genom skorstenen, lagt ut presenter och sedan lämnat hemmet utan att bli upptäckt?
Jo, det är så att Jultomten, likt många andra övernaturliga väsen - för det är ju vad han är egentligen - har sina speciella förmågor. Han jobbar inte efter lagarna om tid och rum, inte heller behöver han beröras av så, för oss, naturliga saker som ljudvågor. Han skulle i stort sett kunna utföra sitt jobb i ett rum fullt med människor utan att någon skulle se eller höra honom.
Om han så vill kan han stanna och prata med en enskild person utan att någon annan märkte det.
Så tro inte att Jultomten är någon vanlig person, för han är betydligt mer än så. Han har krafter som ingen dödlig människa besitter och som vi inte kan förstå eller förklara.
Sådana talanger kommer väl till hands då han ska göra goda ting, men....
....de duger lika bra när han ska göra värre saker.
Del 7
Lille Tim skrek. Han skrek och skrek.
Men Jultomten bara skrattade högt.
Det var inte det vanliga skrockandet som vi alla känner till och förknippar julen med.
Nej, det här skrattet bar endast på elakhet och illvilja.
Oavsett hur mycket det skreks och skrattades så hörde ingen annan i huset någonting. Ingen som satte örat mot nyckelhålet i dörren till Lille Tims rum skulle ha hört ett dyft.
- 'Släpp mig!' skrek Lille Tim
- 'Visst.' skrattade Jultomten och släppte sin fånge.
Lille Tim sprang till dörren till sitt rum, men hur mycket han än ryckte och slet i den så var den omöjlig att rubba. Han började då banka på den med sina små nävar, utan resultat. Han hörde bankandet, men det lät fel på något sätt. Som om ljudet bara gick åt ett håll och även i rummet var ljudet dovare än det borde vara. Inget ljud slank ut till resten av huset.
Lille Tim vända sig om och såg på Jultomten med uppspärrade ögon som det rann tårar från. Han var rädd. Räddare än han någonsin varit i sitt korta liv. Rädd för en figur som han alltid älskat, även när han hade listat ut att det var hans pappa som klätt ut sig och kom med en säck på julaftonskvällen. Kanske att han älskade honom mer då än tidigare.
Men detta var inte pappa som var utklädd. Detta var den riktiga Jultomten. Men inte den goda och snälla som han vuxit upp med.
Lille Tim skrek. Han skrek och skrek.
Men Jultomten bara skrattade högt.
Det var inte det vanliga skrockandet som vi alla känner till och förknippar julen med.
Nej, det här skrattet bar endast på elakhet och illvilja.
Oavsett hur mycket det skreks och skrattades så hörde ingen annan i huset någonting. Ingen som satte örat mot nyckelhålet i dörren till Lille Tims rum skulle ha hört ett dyft.
- 'Släpp mig!' skrek Lille Tim
- 'Visst.' skrattade Jultomten och släppte sin fånge.
Lille Tim sprang till dörren till sitt rum, men hur mycket han än ryckte och slet i den så var den omöjlig att rubba. Han började då banka på den med sina små nävar, utan resultat. Han hörde bankandet, men det lät fel på något sätt. Som om ljudet bara gick åt ett håll och även i rummet var ljudet dovare än det borde vara. Inget ljud slank ut till resten av huset.
Lille Tim vända sig om och såg på Jultomten med uppspärrade ögon som det rann tårar från. Han var rädd. Räddare än han någonsin varit i sitt korta liv. Rädd för en figur som han alltid älskat, även när han hade listat ut att det var hans pappa som klätt ut sig och kom med en säck på julaftonskvällen. Kanske att han älskade honom mer då än tidigare.
Men detta var inte pappa som var utklädd. Detta var den riktiga Jultomten. Men inte den goda och snälla som han vuxit upp med.
Del 8
- 'Snälla, släpp ut mig.' snyftade Lille Tim.
- 'Inte förrän jag är klar med dig.' svarade Jultomten. 'Du har varit en stygg pojke och nu är det dags för dig att få betala för det.'
Lille Tim ville böna och be, men rädslan fick honom att inte få fram ett ord. Istället sjönk han gråtandes ihop vid dörren och gömde ansiktet i sina armar som om allt kunde försvinna om han inte tittade.
Men så fungerar det inte och snart kände han en stark arm slita upp honom.
- 'Snälla...' fick han fram och tvingade sig att titta upp på Jultomten. 'Snälla...'
Den stora mannen som höll i honom såg fortfarande ond ut, men de buskiga ögonbrynen var mindre krökta nu. Var det sympati som skymtades?
Vad det än var så försvann det ganska snabbt.
- 'Du kommer inte långt med "snälla", lilla lymmel.' sade Jultomten och satte sig på sängen. 'Du kanske inte skulle ha lagt ner mer tid på att vara snäll istället för stygg, så hade detta inte hänt. Tänk på det nästa gång du vill vara elak mot andra eller skrika åt dina föräldrar när de bara gör det rätta. Se detta som en lärorik bestraffning. En som du aldrig kommer glömma.'
I ett svep som verkade hur enkelt som helst hivade han upp Lille Tim på mage över sina knän.
Ingen i resten av huset hörde ljuden från Lille Tims rum. Smiskslagen var där ljudlösa och av lätena av gråt och smärta hördes ingenting.
- 'Snälla, släpp ut mig.' snyftade Lille Tim.
- 'Inte förrän jag är klar med dig.' svarade Jultomten. 'Du har varit en stygg pojke och nu är det dags för dig att få betala för det.'
Lille Tim ville böna och be, men rädslan fick honom att inte få fram ett ord. Istället sjönk han gråtandes ihop vid dörren och gömde ansiktet i sina armar som om allt kunde försvinna om han inte tittade.
Men så fungerar det inte och snart kände han en stark arm slita upp honom.
- 'Snälla...' fick han fram och tvingade sig att titta upp på Jultomten. 'Snälla...'
Den stora mannen som höll i honom såg fortfarande ond ut, men de buskiga ögonbrynen var mindre krökta nu. Var det sympati som skymtades?
Vad det än var så försvann det ganska snabbt.
- 'Du kommer inte långt med "snälla", lilla lymmel.' sade Jultomten och satte sig på sängen. 'Du kanske inte skulle ha lagt ner mer tid på att vara snäll istället för stygg, så hade detta inte hänt. Tänk på det nästa gång du vill vara elak mot andra eller skrika åt dina föräldrar när de bara gör det rätta. Se detta som en lärorik bestraffning. En som du aldrig kommer glömma.'
I ett svep som verkade hur enkelt som helst hivade han upp Lille Tim på mage över sina knän.
Ingen i resten av huset hörde ljuden från Lille Tims rum. Smiskslagen var där ljudlösa och av lätena av gråt och smärta hördes ingenting.
Del 9
När Jultomten var klar lade han ner pojken på sängen och reste sig upp.
- 'Så där går det om man varit stygg.' sade han och vände för att gå därifrån.
Lille Tim låg snyftandes på mage. Hans bak värkte så mycket att han inte vågade vända sig om, men han lyckades resa sig till en halvsittandes position för att se på den hemska Jultomten som var på väg mot dörren.
- 'Jag hatar dig!' fick han fram mellan tårarna.
Tomten stannade, men vände sig inte om och sade inte heller något på en stund.
- 'Du har varit stygg.' sade han till slut. Men nu var det ingen ilska i hans röst, utan orden kom mer som en suck. 'Tänk på det till nästa jul.'
- 'Det finns ingen jul längre.' sade Lille Tim och lade ner huvudet i sin kudde och lät tårarna välla fram.
Jultomten sade inget. Efter en kort tystnad lämnade han rummet och återvände till sin släde för att flyga vidare till nästa destination.
När Jultomten var klar lade han ner pojken på sängen och reste sig upp.
- 'Så där går det om man varit stygg.' sade han och vände för att gå därifrån.
Lille Tim låg snyftandes på mage. Hans bak värkte så mycket att han inte vågade vända sig om, men han lyckades resa sig till en halvsittandes position för att se på den hemska Jultomten som var på väg mot dörren.
- 'Jag hatar dig!' fick han fram mellan tårarna.
Tomten stannade, men vände sig inte om och sade inte heller något på en stund.
- 'Du har varit stygg.' sade han till slut. Men nu var det ingen ilska i hans röst, utan orden kom mer som en suck. 'Tänk på det till nästa jul.'
- 'Det finns ingen jul längre.' sade Lille Tim och lade ner huvudet i sin kudde och lät tårarna välla fram.
Jultomten sade inget. Efter en kort tystnad lämnade han rummet och återvände till sin släde för att flyga vidare till nästa destination.
Del 10
Resan till nästa stygga barn gick otroligt fort då det bara var ett stenkast bort.
Men på den korta tiden så hann Jultomten tänka lite. Synen av den gråtande Lille Tim satt fast på hans näthinna och trots all vrede han känt så kunde han inte undgå att känna lite sympati.
Själv hade han aldrig fått smisk, men han kunde gissa att det gjorde riktigt ont. Och med de krafter han besitter, hade han kanske tagit i på tok för hårt? I all sin ilska så kanske han tappade kontrollen?
Och vad hade Lille Tim sagt? "Det finns inte längre någon jul"?
Menade pojken vad han sade?
Jultomten tänkte att han ju aldrig menat att barnen skulle välja bort julen. De skulle ju bara lära sig en läxa. De skulle inse att man inte fick vara stygg för då fick man ett straff.
Nog måste de förstå det?
Tomtefar skakade på huvudet.
Nej, detta var bara ett barn och pojken hade ju varit långt ifrån snäll det här året. Om han valde bort julen bara för att han fick lite smisk så visade det ju bara på hur otacksam han var.
Och hade han sagt att han hatade Jultomten? Vilken fräckhet!
Släden landade återigen och den lilla sympati Jultomten hade haft var nu så gott som borta.
Resan till nästa stygga barn gick otroligt fort då det bara var ett stenkast bort.
Men på den korta tiden så hann Jultomten tänka lite. Synen av den gråtande Lille Tim satt fast på hans näthinna och trots all vrede han känt så kunde han inte undgå att känna lite sympati.
Själv hade han aldrig fått smisk, men han kunde gissa att det gjorde riktigt ont. Och med de krafter han besitter, hade han kanske tagit i på tok för hårt? I all sin ilska så kanske han tappade kontrollen?
Och vad hade Lille Tim sagt? "Det finns inte längre någon jul"?
Menade pojken vad han sade?
Jultomten tänkte att han ju aldrig menat att barnen skulle välja bort julen. De skulle ju bara lära sig en läxa. De skulle inse att man inte fick vara stygg för då fick man ett straff.
Nog måste de förstå det?
Tomtefar skakade på huvudet.
Nej, detta var bara ett barn och pojken hade ju varit långt ifrån snäll det här året. Om han valde bort julen bara för att han fick lite smisk så visade det ju bara på hur otacksam han var.
Och hade han sagt att han hatade Jultomten? Vilken fräckhet!
Släden landade återigen och den lilla sympati Jultomten hade haft var nu så gott som borta.
Del 11
Ner genom skorstenen for han i ett nafs. I vardagsrummet där han kom ut satt en man i en soffa och lade pussel. Motivet var såklart av julen - med snötyngda granar i ett vinterlandskap, tomtenissar (som inte riktigt såg ut som nissar gör på riktigt anmärkte Jultomten) och såklart en enorm och vacker släde dragen av renar, som längst bak hade en stor säck med paket som tittade fram och längst fram i släden satt en rödklädd man, med stort vitt skägg och ett skratt på läpparna. Mannen på bilden såg ut att vara världens lyckligaste. Det sken om honom nu när han var i färd med att dela ut presenter.
Jultomten tittade på motivet ett tag, men snart blev han avbruten då en liten tjej på drygt sju år kom in i vardagsrummet, bärandes på en sagobok.
- 'Men Cindy, vad gör du uppe så här sent?' utbrast mannen förvånat.
- 'Kan du läsa en julsaga för mig?' frågade Cindy och höll upp boken.
- 'Det är för sent för det nu, gumman. Kanske imorgon.' svarade mannen som var hennes far.
- 'Mamma bruk....' började Cindy, men pappan avbröt henne.
- 'Jag vet, men jag orkar inte. Kanske imorgon när du öppnat julklapparna.'
- 'Men...'
- 'Jag sa nej!'
Pappan lät barsk. Jultomten såg på honom och tänkte att det var bra med en förälder som var hård men rättvis.
Cindy däremot gillade det tydligen inte. Hon hade vänt och var på väg ut från vardagsrummet och tillbaka till sitt rum, men snart vände hon sig om och hennes blick var mörk.
Utan att säga något tog hon sagoboken och kastade den.
Men det var inte hennes far hon hade siktat på.
Pusselbitarna flög och spred sig över hela rummet. Timmar av arbete för att få klart pusslet till jul var förgäves. Några fåtal bitar satt fortfarande ihop med varandra, men det var inte många.
Pappan blev så arg att han inte fick fram ett ord. Istället rusade han upp, grep tag om Cindys arm och drog med henne in i hennes rum. Efter att ha mer eller mindre tvingat ner henne i sängen så gick han ut och smällde igen dörren.
Ner genom skorstenen for han i ett nafs. I vardagsrummet där han kom ut satt en man i en soffa och lade pussel. Motivet var såklart av julen - med snötyngda granar i ett vinterlandskap, tomtenissar (som inte riktigt såg ut som nissar gör på riktigt anmärkte Jultomten) och såklart en enorm och vacker släde dragen av renar, som längst bak hade en stor säck med paket som tittade fram och längst fram i släden satt en rödklädd man, med stort vitt skägg och ett skratt på läpparna. Mannen på bilden såg ut att vara världens lyckligaste. Det sken om honom nu när han var i färd med att dela ut presenter.
Jultomten tittade på motivet ett tag, men snart blev han avbruten då en liten tjej på drygt sju år kom in i vardagsrummet, bärandes på en sagobok.
- 'Men Cindy, vad gör du uppe så här sent?' utbrast mannen förvånat.
- 'Kan du läsa en julsaga för mig?' frågade Cindy och höll upp boken.
- 'Det är för sent för det nu, gumman. Kanske imorgon.' svarade mannen som var hennes far.
- 'Mamma bruk....' började Cindy, men pappan avbröt henne.
- 'Jag vet, men jag orkar inte. Kanske imorgon när du öppnat julklapparna.'
- 'Men...'
- 'Jag sa nej!'
Pappan lät barsk. Jultomten såg på honom och tänkte att det var bra med en förälder som var hård men rättvis.
Cindy däremot gillade det tydligen inte. Hon hade vänt och var på väg ut från vardagsrummet och tillbaka till sitt rum, men snart vände hon sig om och hennes blick var mörk.
Utan att säga något tog hon sagoboken och kastade den.
Men det var inte hennes far hon hade siktat på.
Pusselbitarna flög och spred sig över hela rummet. Timmar av arbete för att få klart pusslet till jul var förgäves. Några fåtal bitar satt fortfarande ihop med varandra, men det var inte många.
Pappan blev så arg att han inte fick fram ett ord. Istället rusade han upp, grep tag om Cindys arm och drog med henne in i hennes rum. Efter att ha mer eller mindre tvingat ner henne i sängen så gick han ut och smällde igen dörren.
Del 12
Jultomten såg allt och även han blev arg på den lilla flickan. Att förstöra bara för att hon inte fick höra en saga var verkligen styggt.
Han var snart på plats i hennes sovrum, men höll sig gömd tills Cindy hade somnat. Han såg att hon grät sig till sömns. Kanske hade hennes pappas hårda tag redan lärt henne en läxa? Eller så kanske hon bara var arg och besviken.
Snart sov Cindy och då började Jultomten fundera på vad för straff hon skulle få. Smisk hade han redan gett till en slyngel, så något annat var kanske mer passande.
Nu hade ju flickans pappa varit ganska hård mot henne, så till viss del hade hon redan fått det hon förtjänade.
Han log för sig själv. Nu visste han precis vad han skulle göra.
Istället för fysisk tuktan så kanske han kunde dela ut lite psykiska hemskheter.
Rummet var helt tyst. Endast Cindys andetag hördes och sängen knakade till då och då när hon vände på sig.
Det som kom slingrandes över golvet bröt tystnaden.
Jultomten såg allt och även han blev arg på den lilla flickan. Att förstöra bara för att hon inte fick höra en saga var verkligen styggt.
Han var snart på plats i hennes sovrum, men höll sig gömd tills Cindy hade somnat. Han såg att hon grät sig till sömns. Kanske hade hennes pappas hårda tag redan lärt henne en läxa? Eller så kanske hon bara var arg och besviken.
Snart sov Cindy och då började Jultomten fundera på vad för straff hon skulle få. Smisk hade han redan gett till en slyngel, så något annat var kanske mer passande.
Nu hade ju flickans pappa varit ganska hård mot henne, så till viss del hade hon redan fått det hon förtjänade.
Han log för sig själv. Nu visste han precis vad han skulle göra.
Istället för fysisk tuktan så kanske han kunde dela ut lite psykiska hemskheter.
Rummet var helt tyst. Endast Cindys andetag hördes och sängen knakade till då och då när hon vände på sig.
Det som kom slingrandes över golvet bröt tystnaden.
Del 13
Glitterslingan som Cindy och hennes far hade satt upp på väggen i rummet smög sig närmare och närmare sängen. Snart kröp den upp längs sängstolpen och upp på täcket. Den vindlade fram över sängen och så snart den nådde den lilla sovande flickan så började den sno sig runt hennes händer.
Cindy vaknade inte förrän hennes händer satt fast vid sänggaveln. En kort sekund såg hon bara förvånad ut, men snart kom rädslan. Inte bara av det faktum att hon var fastbunden, utan också för att hon såg resten av rummet.
Allt var vid liv!
Julornament rullade, slingrade, gick, kröp och skuttade fram över golvet. En ren av trä stegade fram mot sängen och trots att den annars såg så härligt julaktig ut så var den nu hemsk att se på. Vissa fina ting kan få en helt ny hemsk aura om de beter sig på ett sätt som bryter mot alla naturens lagar.
Men värst av allt var ändå det som kom sist.
Glitterslingan som Cindy och hennes far hade satt upp på väggen i rummet smög sig närmare och närmare sängen. Snart kröp den upp längs sängstolpen och upp på täcket. Den vindlade fram över sängen och så snart den nådde den lilla sovande flickan så började den sno sig runt hennes händer.
Cindy vaknade inte förrän hennes händer satt fast vid sänggaveln. En kort sekund såg hon bara förvånad ut, men snart kom rädslan. Inte bara av det faktum att hon var fastbunden, utan också för att hon såg resten av rummet.
Allt var vid liv!
Julornament rullade, slingrade, gick, kröp och skuttade fram över golvet. En ren av trä stegade fram mot sängen och trots att den annars såg så härligt julaktig ut så var den nu hemsk att se på. Vissa fina ting kan få en helt ny hemsk aura om de beter sig på ett sätt som bryter mot alla naturens lagar.
Men värst av allt var ändå det som kom sist.