Subject: Julsagan 2014: En Djävulsk Jul

12.

Lucifers ord överraskade, nästan chockade, Tomten så pass att han tappade kakan som rullade iväg på golvet. Han hade förväntat sig ord om löften, kanske till och med hot om framtida nisse-olyckor, men detta....detta var så otänkbart att inte ens världens bästa spåkärring hade kunnat gissat rätt.

- 'Va?' fick Tomtefar fram till slut.
- 'Min själ!' sade Lucifer. 'Du får den. Eller rättare sagt, du får den tills julen är över och om jag gjort något dumt, då behåller du den.'
- 'Du ger mig din själ i pant?'
- 'Precis.'
- 'Har du en själ?'
- 'Ja, såklart jag har.'
- 'Och den ger du till mig?'
- 'Precis.'
- 'Och om du förstör julen, då är den min för alltid?'
- 'Precis.'
- 'Det var som.....' började Tomtefar och Lucifer fortsatte.
- 'Jag.'

Tomtefar satt tyst en stund och funderade. Det verkade ju som att Lucifer var ärlig, att ge sig själ är ju rätt stort trots allt.
Efter en stund tittade Tomtefar på Lucifer som i sin tur såg lite nervös och väldigt förväntansfull ut.
- 'Okej.' suckade Tomtefar till slut. 'Du får ta hand om julen, men det ska skötas rätt och bli bra. Jag får din själ och mina nissar och om du sköter dig så får du tillbaka själen efteråt.'
- 'Woohoo!' utbrast Lucifer och hans glädje var nästan läskig på något sätt. 'Jag lovar att inte göra dig besviken.'
- 'Bra. Och mina nissar?'
- 'Du får dem kanske om några veckor.'
- 'Några veckor!?'
- 'Ja, ledsen för det, men det är ett himla, ursäkta svordomen, pappersarbete att återföra döda till jordelivet.'
- 'Men jag måste ha dem nu, annars hinner vi inte göra färdigt alla julklappar.'
- 'Lugn, jag kan sätta några demoner i arbete här nere så att nissarna får mindre att göra.'

13.

Tomtefar ville protestera - tanken på att ha demoner arbetandes på julklapparna skulle delas ut till all världens barn var inte tilltalande - men kände på sig att det nog skulle vara förgäves.
Han valde istället att acceptera situationen och leva med det. Det kanske skulle lösa sig ändå.
Innan de fortsatte gick Lucifer och hämtade en liten flaska med konstiga symboler på och sedan utförde han en komplicerad procedur på sig själv, varpå något kom ut ur hans mun och ner i flaskan. Det var som en tjock röd dimma som virvlade runt.
- 'Här är min själ,' sade Lucifer och gav den till Tomtefar. 'Var försiktig med den.'

De två drack sedan te och planerade hur allt arbete skulle skötas.
Något som få vet är att Tomtefars domäner inte är som vilken annan plats på jorden som helst. Vem som helst kan inte bara traska dit och hälsa på.
Lucifer själv kan inte besöka stället utan tillåtelse från Tomtefar själv, så det Tomtefar påpekade att det nog inte skulle bli så lätt att ta dig ett massa demoner och Lucifer höll motvilligt med.
Faktum var att det hade gått att lösa om de bara lagt manken till, men Tomtefar kände att om han nu var tvungen att låta Lucifer vara med den här julen, då kunde han åtminstone få ha honom och hans demoner på ett litet avstånd så länge som det var möjligt.
Lucifer själv förstod att det nog inte var någon idé att börja bråka, men lyckades i slutänden förhandla sig till rätten att besöka Tomtefar och hans verkstad när som helst.
Man måste ju trots allt hålla koll på hur arbetet går.

När allt var planlagt reste de sig och tog varandra i hand.
- 'Du kommer inte att bli besviken.' sade Lucifer.
- 'Det hoppas jag inte.' svarade Tomten. 'Och se nu till att göra julklapparna rätt. Minsta lilla ondskefull pryl och jag sätter stopp för detta.'
- 'Absolut. Du kommer inte se skillnad på julklapparna ni har gjort och på våra.'
- 'Och en sak till Lucifer.' sade Tomtefar och drog Lucifer intill sig så att de nästan stod näsa mot näsa. 'Tro inte att jag har förlåtit dig för vad du gjorde mot mina tomtenissar.'

14.

Tomtemor var orolig.
Vilket är förståeligt, för vilken hustru skulle vara lugn om dennes make var på besök hos självaste Djävulen?
Hon hade suttit i den röda soffan i vardagsrummet, gått runt, bitit på naglarna, gått lite till, pratat med nissarna, vandrat runt i stugan, suttit en stund och sedan oroligt rest sig och börjat traska igen. Och varje gång hon var uppe på benen så tog hon en sväng förbi hennes make kontor och lyssnade vid dörren i förhoppningen om att höra honom därinne.
Tomtemor hade precis gått sin sväng och satt sig igen när hon hörde dörren till kontoret öppnas.
Hon hoppade upp och sprang fram till Tomtefar som kom ut därifrån och kramade honom.
- 'Hur gick det?' frågade hon ivrigt och tittade runt Tomtefar som om hon förväntade sig att se alla nissarna i ett släptåg.
- 'Sätt dig så ska jag berätta.' svarade han.
De slog båda ner sig i den röda soffan i vardagsrummet. Brasan i den öppna spisen kastade sitt ljus över rummet och Tomtefar började berätta för Tomtemor allt som skett nere i Helvetet.

När han var klar och Tomtemor hade sagt sitt - exakt vad hon sade skall icke repeteras här utifall yngre personer läser denna saga - så gick de och berättade nyheterna för tomtenissarna.
Över lag så tog de det rätt okej.
De blev glada över att de skulle få återse sina nisse-kompisar igen, nöjda med att få jobba vidare med julklapparna utan att behöva dela arbetet med några demoner, men blev smått förbaskade och hytte med sina små nissenävar när de fick höra att Lucifer skulle agera tomte.

Det fanns inte tid åt att klaga över situationen, ej heller att sörja. Arbetet inför julen måste fortsätta och då fick allt annat läggas åt sidan.
Tomtefar trodde att han skulle vara tvungen att flytta bort de döda nissarnas kroppar, men när han klev in i verkstaden så var de borta. Kvar fanns bara ett kuvert med Tomtefars namn (inte "Tomtefar", utan hans riktiga namn) på. I den låg en lapp från Lucifer där det stod att hans demoner hade hämtat kropparna så att Tomtefar skulle slippa ta hand om dem. De var i säkert förvar hos Lucifer så att han skulle kunna återställa dem så snart pappersarbetet var klart.

Några händiga nissar fixade elen på ett ögonblick och sedan var det bara att sätta igång med julklapparna igen.

15.

Nere i Helvetet var Lucifer överlycklig. Han skulle äntligen få vara tomte och sköta om julen. Eller delvis i alla fall, Tomtefar och hans nissar var ju fortfarande inblandade, men ändå.
På en almanacka hade han börjat räkna ner dagarna till julafton och så fort Tomtefar hade lämnat Helvetet sattes demoner i arbete. Några fick hämta de avlidna nissarna, andra påbörjade det byråkratiska helvetet med att få fram rätt papper och rätt stämplar för att erhålla deras själar så att de små stackarna till slut skulle kunna återinföras där uppe. Nisse-själarna satt för stunden i ett väntrum någonstans och väntade på att få "gå vidare". Det var en sisådär miljon själar före dem, så de kanske skulle vara fast där ett tag.

Ett antal demoner fixade snabbt ihop en temporär verkstad och därefter påbörjades arbetet med att skapa leksaker.

Det finns mycket att säga om demoner. De som arbetar i Helvetet är skapta för att göra ett visst arbete eller kanske för att göra olika sysslor på ett visst sätt. Det finns även de som är mer fria och fritänkande - det är oftast de som väljer att ta människors kroppar i besittning och spyr ärtsoppa på präster - men även om de vistas i Helvetet så utför de inte så mycket arbete där, såvida inte Lucifer ger dem ett trevligt uppdrag.
Även om de säkert inte vågat neka Lucifer om han bett dem göra leksaker så hade det tagit emot. Lucifer visste också bättre än att be dem hjälpa till. Han hade trots allt lovat Tomtefar att allt skulle skötas rätt och julklapparna vara barnvänliga. Det var då tveksamt om ett könsformat paket med en avhuggen arm i följde de reglerna.

16.

Nej, det var bättre med de vanliga, mindre demonerna.
Tyvärr smittar Helvetet av sig på de som bor där, vilket gjorde att Lucifer fick fullt upp med att hålla koll på sin underordnade.
Till och med självaste Djävulen blev överraskad (och kanske en gnutta imponerad) över hur hans små arbetare kunde få allt att framstå som åtminstone några procent av ondo.

Söta dockor med blont lockigt hår fick en slags helvetisk aura runt sig. Ögonen verkade borra sig in i själen och utsätta den för obskyra saker och när man drog i snöret på ryggen lät det som om man spelade en flickröst baklänges: - "Tihi, Beelzebub ser dig."
Rubikskuber började ticka när man löste dem, leksaksflygplan släppte napalm och en Noaks ark där Noak gjorde saker med djuren som Gud nog inte hade i åtanke när han bad honom bygga flytetyget.

Men Lucifer sprang runt och fixade alla snedsteg och efter ett tag så hade demonerna faktiskt lärt sig att göra passande leksaker.
När arbetet flöt på och kvaliteten var den rätta så började Lucifer att konstruera sin släde.
Han tänkte först be Tomtefar att få använda hans släde, men om han nu skulle dela ut julklapparna så ville han ha en egen släde också.

17.

Med jämna mellanrum skickades skisser och bilder på den nya släden upp till Tomtefar för att se vad han hade att säga om den.
Döskallarna fick de tyvärr skrota. Ej heller dög piskan av eld som lät som en åskknall varje gång man använde den.
Den lite väl blodröda färgen blev godkänd, om än gränsfall.
I slutänden så såg den nästan ut som Tomtefars egna släde, fast lite mörkare och kanske en gnutta tuffare.
Djävulens släde hade lite av den värme som Tomtefars utstrålade, men hade mer attityd.

Några gånger besökte Lucifer Tomtefar uppe hos honom och även om han egentligen skulle dit och se så att arbetet gick bra så slutade det oftast med att han gick runt i snön och ibland kastade några snöbollar på intet ont anande tomtenissar som råkade passera.
Tomtefar skulle aldrig erkänna det, men han skrattade lite för sig själv när han såg Lucifers entusiasm och (var det möjligt?) lekfullhet.

Tiden gick och den gick fort. Plötsligt var släden klar, julklapparna färdiga och Julafton stod för dörren.

18.

Dagen före julafton väcktes Tomtefar och Tomtemor av en tomtenisse.
- 'Vad är det?' frågade Tomtefar sömnigt.
- 'Det står något därute, Tomtefar.' svarade nissen. 'Du måste komma och se.'

Då det ändå var hög tid att kliva upp så drog Tomtefar på sig sina kläder och följde därefter tomtenissen ut. På baksidan hade någon byggt som en slags snöstuga.
Tomtefar blev genast nyfiken och gick fram. På dörren till huset satt en lapp där det stod:

Kära Tomtefar.

Jag vill gärna bjuda dig, Tomtemor och alla nissarna på en jullunch som tack för allt.

Vänliga Hälsningar,
Lucifer

- 'Jullunch?! Med Djävulen!?' utbrast Tomtemor när Tomtefar hade berättat vad det stod.
- 'Ja.' svarade Tomtefar. 'Jag tycker att vi ska gå. Kanske lär du känna Lucifer lite bättre då.'
- 'Som om det skulle göra saken bättre.' sade Tomtemor bittert - hon hade fortfarande inte förlåtit honom för allt som skett - men hon gick till slut med på att vara med på lunchen.

19.

Så, vid lunchtid så gick Tomtefar och Tomtemor sida vid sida och med alla tomtenissar i ett släptåg fram till snöstugan.
Utanför möttes de av Lucifer som hade en stickad jultröja på sig, vars framsida pryddes av en illgrön julgran. Den var kanske inte vacker, men det är å andra sidan få jultröjor. Men är det jultider så ska man minsann ha på sig en smått pinsam stickad tröja. Det är ju för tusan tradition!

- 'Välkomna!' utbrast Lucifer glatt och välkomnade dem med öppna armar.
- 'Är det verkligen säkert att gå in där?' frågade Tomtemor direkt med en ton i rösten som klart och tydligt visade vad hon tyckte om allt som skett.
- 'Absolut.' svarade Lucifer. 'Jag har till och med förstärkt huset extra mycket så att alla ska vara säkra därinne. Det är ju trots allt jul och då skall inget ont ske.'
Tomtemor bet sig i läppen för att inte svara honom. Hon visste inte vad hon skulle säga och ville inte förstöra något för sin make.
Men om ord säger mycket så kan en tystnad ibland säga desto mer, för Lucifer förstod precis vad Tomtemor kände.
- 'Tomtemor.' sade han och talade rakt till henne. 'Jag vet att jag gjort många fel, men tro mig när jag säger att jag ångrar allt och bara vill er väl.'

Tomtemor svarade inte, men verkade ha mjuknat en aning i alla fall, vilket var ett klart framsteg, och Lucifer kände att han kanske var någon procent mindre hatad nu i alla fall. Ett stort plus.
När det ändå gick åt rätt riktning så ville han att det skulle fortsätta så.
- 'Jag har en liten överraskning åt er där inne.' sade han glatt.
Han ställde sig åt sidan och med en liten gest med sin hand öppnades dörrarna.

20.

Ett antal små fötter hördes rusa på det hårda snögolvet, lika många armar sträcktes mot Tomtefar och Tomtemor.
Tomtenissarna omslöt dem i en stor kram som nästan välte omkull tomteparet. De som en gång dött hade nu återvänt.

Det blev många glada miner och flera tårar fälldes över återseendet. Tomtenissarna dansade med varandra och glädjen fyllde snöstugan från golv till tak och spred en värme över hela stället.

Mitt i stugan stod ett långbord full med mat. Lucifer satte sig med Tomtefar och Tomtemor vid ena kortsidan och tomtenissarna fyllde resten av platserna.
Sedan åt och drack de tills alla var så mätta att de inte trodde att de skulle kunna äta något mer förrän efter nyår.
Under hela jullunchen pratade Lucifer med tomteparet och så smått började Tomtemor förlåta honom. Hon var kanske inte beredd att bli hans vän eller så, men en viss acceptans infann sig till slut, även om det var motvilligt.

Resten av dagen spenderade Lucifer med de andra när de sista detaljerna skulle färdigställas. Släden hade han tagit dit och den kontrollerades och tvättades en sista gång.
Renarna fick sig en ordentlig rengöring också, för det var de som skulle dra släden. Lucifer ville först ha egna dragdjur - han hade sagt dragdjur utan att specifiera exakt vilka sorts "djur" han hade haft i åtanke - men Tomtefar ansåg att hans renar var ett bättre alternativ då de var mer vana och visste vägarna utan till. Det skulle ju inte se bra ut att åka vilse på julafton.

Lucifer visade upp sin egna tomtedräkt som han hade tänkt att ha på sig. Den såg faktiskt nästan likadan ut som Tomtefars, men lite smalare och med en touch av gotik. Den fick godkänt, inte bara av Tomtefar, utan även av Tomtemor, vilket Lucifer tog som ett mycket gott betyg. Han var extra stolt, även om han inte berättade det för någon, att han faktiskt sytt den själv.
Tomteluvan var också okej, men det faktum att Lucifers horn stack ut genom den hade en viss effekt och den vita bollen på toppen av luvan var inte direkt vit och mjuk, utan såg snarare ut som om man tagit en blixt och pressat ihop den till en liten boll.
Även tomteluvan var såklart ett verk av Hin Håle himself.

21.

När dagen gick mot sitt slut tog Lucifer adjö av dem alla och återvände ner till Helvetet. Han hoppade direkt i säng för att få en god natts sömn och vaknade helt utvilad dagen därpå.
Direkt kastade han på sig tomtedräkten och tomteluvan och begav sig iväg för att äntligen få vara jultomte på självaste Julafton.
Han var nervös, men ack så förväntansfull. Detta skulle bli en natt att minnas.

Tomtefar och hans maka hade knappt hunnit stiga upp när de hörde ett knackande på dörren och öppnade för att se en glad Djävul som nästan studsade in i storstugan.
- 'God morgon! Och God Jul!' sade Lucifer högt så fort han kommit in.
- 'Och God Jul på dig också.' svarade Tomtefar och Tomtemor med en stor gäspning.

Ska man hinna med all världens barn på en Julafton, då måste man sätta igång direkt.
Snart var släden framkörd, renarna förspända och säcken med alla leksaker på plats.
Lucifer tyckte att det var en av de vackraste syner han sätt. Det slog till och med några minst sagt spektakulära torteringar han bevittnade under 1700-talet.

Han klev upp i släden, satte sig på plats och tog tömmarna. Hans hjärta (ja, Djävulen har ett hjärta) slog som en bongotrumma i bröstet och det var som om hela hans kropp var som en spänd fjäder som bara ville få släden att lyfta illa kvickt.

- 'Det här kommer bli underbart!' sade han överlyckligt.
- 'Jag har en sak som kanske kan göra detta ännu bättre.' sade Tomtefar och gick fram till Lucifer.
Ur sin ficka tog han fram en flaska med konstiga symboler på, vari man kunde se något som såg ut som en virvlande, tjock röd dimma.
Han räckte fram den till en högst förvånad Lucifer som stirrade på Tomtefar som om han inte riktigt ville tro på det han såg.
- 'Men...jag är ju inte klar än.' fick han till slut fram.
- 'Jag vet.' svarade Tomtefar. 'Men det är ju trots allt Julafton och då ska man väl vara extra givmilda. Dessutom litar jag på dig.'
- 'Jag vet inte vad jag ska säga.' började Lucifer när han tog flaskan.
Han öppnade korken och med några besynnerliga handrörelse sögs dimman ut ur flaskan och in i Lucifer. Han tog ett djupt andetag och såg sedan på Tomtefar. Sedan hoppade han ner från släden och gav honom en stor kram, något som inte bara tog Tomtefar och Tomtemor med stor överraskning, utan även Lucifer själv.
- 'Tack.' fick Lucifer fram till slut. 'Jag kommer inte svika dig. Du har mitt ord.'

22.

Alla närvarande kände att detta var ett perfekt sätt att påbörja Julafton.
Lucifer hoppade snart upp i släden igen och det var dags att ge sig av.
Renarna satte av med släden, dess förare och julklappssäcken. De lyfte från backen och for iväg.
Tomtemor och Tomtefar såg på släden då den for iväg och tyckte sig även höra ett klart godkänt "Ho ho ho!"

Lucifer kände vinden i ansiktet. Känslan var helt underbar. En vanlig dödlig hade nog haft svåra besvär med kylan, men när man är härskare av underjorden (eller Tomtefar), då har man vissa speciella färdigheter.

Han märkte snart att det inte fanns någon anledning att försöka styra släden, för renarna visste exakt vart de skulle.
De var framme vid första anhalten innan Lucifer visste ordet av och han var så ivrig att få hoppa ner genom skorstenen att han höll på att glömma säcken med leksakerna.
Ner genom skorstenen for han, något som Tomtefar hade gett honom förmågan att göra, i alla fall temporärt, och snart stod han i ett vardagsrum där det var juldekorationer vart man än vände sig.
En stor, vacker gran stod i ena hörnet som glittrade och redan hade ett antal paket under sig.
Lucifer tog in hela rummet då han gick fram till granen och lade sedan ner rätt paket. Han hade varit orolig att han skulle ta fel och göra bort sig helt, men Tomtefars säck besitter sin beskärda del av magi. Inte nog med att den kan hålla betydligt fler saker än en vanlig säck - exakt hur många procent mer är oklart, men vissa forskare undersöker saken, utan lycka - den verkar också veta vad som ska fram och när.
Det var helt enkelt väldigt svårt att ta fel paket ur den.

23.

När Lucifer begav sig tillbaka till släden så kunde han inte undgå att tänka att det var trevligt att för en gångs skull vara i ett hus och ge saker, istället för att ta något (typ en själ eller något/någon).
Upp i släden hoppade han och genast drog renarna släden mot nästa destination.

Så där pågick det.
Hus efter hus, stad efter stad, land efter land, kontinent efter kontinent.

Några gånger blev Lucifer nästan påkommen av nyfikna ungar, men han lyckades undvika att bli sedd och lyckades faktiskt även då och då stanna kvar en kort, kort stund för att se hur barnen sprang fram till sina paket. De fick kanske inte öppna dem, men det hindrar ju inte ett barn från att skaka och klämma på dem för att försöka att lista ut vad det kan vara däri.
Detta tyckte Lucifer var oerhört trevligt att göra, men en Tomte har inte direkt tid att stanna för länge på varje ställe, så det skedde inte så ofta och då under en väldigt, väldigt kort stund.

Men alla ställen var inte så trevliga att komma till.
Det vore en dröm om alla barn i världen hade det bra, men tyvärr är så ej fallet. Lucifer kände av den dåliga atmosfären på alla dåliga ställen och även om han visste att han egentligen inte fick göra hur han ville på jorden så tänkte han ändå se över om inte vissa personer kunde, så att säga, lämna jordelivet lite tidigare än beräknat.

På tok för tidigt, och på vad som kändes som ingen tid alls, så var alla julklapparna utdelade och det fanns inte mycket mer att göra än att klättra upp i släden en sista gång, känna släden lyfta och sedan flyga iväg.
I det sista huset hade Lucifer verkligen tagit vara på varje sekund. Allt för att dra ut på det oundvikliga - att julklappsutdelningen var över.

Inom kort kunde Lucifer se Tomtefars domäner och innan han visste ordet av landade de på gården framför storstugan, där Tomtefar och Tomtemor bodde.
De två kom genast ut och välkomnade Lucifer tillbaka.
- 'Bra jobbat!' ropade Tomtefar så fort han kommit ut.
- 'Tack, men hur visste du att det gått bra?' frågade Lucifer förvånad när han klev av släden.
- 'Jag brukar alltid hålla koll på hur det går för min make.' sade Tomtemor. 'Så vi tänkte att vi kunde följa din resa den här gången.'

Tomtemor bjöd sedan in Lucifer i storstugan och där fick han berätta allt som skett medan de drack glögg och åt pepparkakor. Även tomtenissarna var med, men de flesta av dem somnade snart mitt i alla berättelser.

24.

Natten drog in.
Stjärnorna blinkade på himlen, månen lyste upp snön med sitt vackra sken och alla började bli trötta.
Lucifer hjälpte Tomtefar och Tomtemor att bära in de tomtenissar som somnat in till deras sängar.
Sedan följde tomteparet sin gäst till dörren.
- 'Jag har haft en under jul.' sade Lucifer till dem. 'Förlåt för att jag förstörde så mycket av eran.'
- 'Du är förlåten.' sade Tomtefar. 'Men nästa gång kan du väl fråga istället för att döda en massa nissar?'
Han drog lite på mungipan och Lucifer log, men bad ändå om ursäkt än en gång.
- 'Tror ni att det finns någon chans att jag får vara med lite nästa år?' frågade Lucifer.
- 'Man vet aldrig.' svarade Tomtefar. 'Men jag tror nog att jag vill sköta julklappsutdelningen nästa gång.'

Tomtemor och Tomtefar tog adjö av Lucifer, som tog av sig sin tomteluva, bockade djupt och med en knäpp med sina fingrar var han borta.
Han stod snart i sitt eget hem, nere i Helvetet. Även om det hade varit en underbar dag, så kände han att det var rätt skönt att vara hemma igen.
Lucifer bytte om till sin pyjamas och skulle precis gå och lägga sig när han såg något på sin kudde - en julklapp.

Ivrigt tog han upp paketet och läste vad som stod på den:

Till Lucifer
Från Tomtefar och Tomtemor

God Jul och Gott Nytt År

Lucifer skakade på den, men hörde inte så mycket ljud, så istället han slet av pappret och öppnade sin julklapp.
I paketet låg en stickad tröja som Tomtemor gjort. På den var en bild på vad som onekligen var en släde som flög över himlavalvet och i förarsätet satt Lucifer.
Ett lapptäcke med jultema fann han också däri.
Men när han lyfte upp lapptäcket så ramlade det bästa ut.

Det var en film och på fodralet kunde Lucifer se vad som fanns på filmen: Reaktionerna på julklapparna från barn runtom i världen.

Detta, visste Lucifer, skulle kunna få honom på gott humör under en lång, lång tid framöver.

Snart låg Lucifer i sängen med tröjan och filmen på sängbordet och lapptäcket över sig.
Han trodde att det skulle bli svårt att somna, men sömnen drog in direkt och snart sov Djävulen. Juldrömmar infann sig och i sömnen log Lucifer och viskade - 'God Jul'

Slut.

Bra julsaga Cenneth, läst och väntat med spänning på nästa del.
Tack för denna :)