Subject: Julsagan 2012 - En efterlängtad jul

Del 14

Snart hade "Operation: Jul" påbörjats. Sally och Jack gick till Sallys rum för att göra saker som fanns med i böckerna Jack hade med sig.
Frank och James sprang till en början mest runt i huset som två speedade illrar tills deras pappa skickade ut dem i skjulet, som fungerade som verkstad, på baksidan av huset där de kunde göra något vettigt.
Mary och George som trots allt var föräldrarna begav sig sedan ut för att inhandla julklappar.
Mormor begav sig ner till källaren för att försöka skapa, i hennes egna ord, "Bästa julmaten någonsin. Helt utan gift!".

Resten av dagen gick undan. Från skjulet hördes ibland hamrande och spikande, ibland avbrytet av högljudda röster ("Sluta gnäll! Sätt tillbaka fingrarna och håll i plankan så jag kan såga klart.") och nerifrån källaren hördes några explosioner - något som fick Jack att bli lite rolig. Vilken slags julmat kan explodera?

Sally och Jack pysslade, klippte, klistrade och ritade på papper och andra material. De hade jätteroligt. Så pass roligt att de helt glömde bort att se efter vad de andra i huset sysslade med.
Sallys föräldrar var borta större delen av dagen och det var först när det började bli dags för Jack att gå hem som de återvände från sin shoppingdag. De hade precis gömt undan alla presenter de köpt när deras dotter och hennes nya lilla vän kom ner från hennes rum. Sally tyckte att hennes föräldrar såg ovanligt glada ut. Kanske hade timmarna ute bland vanligt folk gjort dem gott.

Men säg den lycka som varar.

Just som Sally och Jack sade adjö till varandra hördes höjda röster från vardagsrummet. Nyfikna som barnen var gick de självklart dit för att se vad som stod på.
De möttes av synen av Sallys bröder som såg ovanligt små ut då deras mor tornade över dem med eld i blicken.
Sally hade ingenting emot att se sina bröder bli utskällda - tvärtom, hon kunde ibland njuta av det - men när hennes ögon fångade in hela bilden så kändes det bara som en klump i magen på henne.

Del 15

Vardagsrummet var pyntat, men det saknades färg, glädje, värme och allt som hör julen till.

Tydligen hade Frank och James, i ett försök att dra sitt strå till stacken, ordnat med vad som i deras ögon var passande till julen.
En risig och "kall" gran stod i ena hörnet av rummet och var dekorerad med spindelnät vari det fortfarande sprang ett antal, förmodligen förvånade, spindlar. Julgransljusen som satt i granen och även hängde på andra ställen i rummet kastade ingen röd, grön eller blå färg, inte ens ett enkelt, men vackert, vitt sken. Nej, det var snarare ett månsken som skulle kunna ge världens modigaste person kalla kårar.
Rummet såg ut att vara från Halloween och inte ens en bra sådan.

Sallys ögon fylldes snabbt av tårar och hon sprang gråtandes upp till sitt rum.
Jack sprang efter, men hon hade stängt och låst dörren till sitt rum innan han hade hunnit ifatt.
- 'Sally.' sade Jack till den stängda dörren. Han hörde ett snyftande inifrån och ville så gärna komma in.
Sally svarade inte och istället fortsatte Jack.
- 'Jag måste gå, men jag lovar att du ska få din jul. Det finns fortfarande tid.'

När han kom ner för trapporna stod Sallys föräldrar där.
- 'Hur mår hon?' frågade pappa George.
- 'Hon har låst in sig och släpper inte in någon och hon säger inget.' svarade Jack.
- 'Stackars lilla gumman. Tur ändå att hon inte såg vad Mormor gjort.' sade George.

Jack vågade inte ens fråga vad han menade. Dagen som hade börjat så bra hade verkligen gått spikrakt neråt på slutet och han orkade inte få fler dåliga nyheter.
- 'Tack för att du kom och gjorde ditt bästa, Jack.' sade mamma Mary. 'Vi får försöka göra det bästa av situationen. Kanske kan vi rädda lite av julen i alla fall.'

Vägen hem kändes lång, kall och trist. Jack såg verkligen inte fram emot morgondagen nu. Det fanns bara en gnutta jul hemma och nu hade den också förstörts för en som han verkligen tyckte om.
Men om Jack trodde att han nått botten så var han helt ute och cyklade.

Del 16

Väl hemma möttes han vid dörren av sin mor som inte såg glad ut.
- 'Jag träffade Henry.' sade hon med sammanbiten röst. 'Du vet, han som du har varit hos de senaste dagarna. Jag fick honom att berätta allt, så nu vill jag veta exakt vart du har varit!'

Jack orkade inte bråka.
- 'Jag har varit med Sally, min nya vän.' sade han innan han tog mod till sig och fortsatte. 'Hon bor i det där huset...'
Längre hann han inte. Hans mamma drog in honom i huset och stängde dörren illa kvickt.
- 'Du får aldrig mer gå dit!' röt Jacks mamma och skickade sedan upp honom på hans rum.

Nu var det Jacks tur att låta tårarna komma. Han låg på sin säng och bara lät allt komma. Han slutade inte ens när hans mor kom upp med lite mat åt honom som han trots allt åt upp för magen hade börjat kurra en del.

Ringklockan på dörren ringde och Jack hörde hur hans far gick och öppnade, men det var först när Jack hörde rösterna som han satte sig upp på sängen. Han kände igen dem, men....inte hade de väl kommit hit?
Jack smög ut från sitt rum och kikade nerför trappan. Mellan springorna kunde han få en skymt av ytterdörren som stod öppen. Där stod Sallys mamma och pappa.

- 'Jack är på sitt rum och ni kan inte träffa honom.' sade Jacks mamma med bestämd röst.
- 'Men...' började Sallys pappa George.
- 'Och jag vill inte att han besöker er igen.'
- 'Vill du verkligen sära på två barn som blivit vänner?' frågade Sallys mamma Mary.
- 'Som jag sa så vill jag inte att han är hos er.' sade Jacks mamma och stängde sedan snabbt dörren.
Kvar utanför stod Sallys föräldrar och var både besvikna och irriterade.
Jack kände samma sak plus en enorm sorg. Detta skulle bli historiens sämsta jul.

Del 17

Lite senare Jack satt på sin säng igen, men tårarna var slut samtidigt som en känsla av sorg och ensamhet fanns kvar.
Han hörde hur hans föräldrar gick och lade sig och bestämde sig då att göra detsamma. Ingen idé att sitta uppe. Fanns ju inget att vänta på, inget att se fram emot, inget att ingjuta någon förväntan.
Sömnen tog Jack i sitt grepp så snart han lagt huvudet på kudden, men släppte också taget när ett ljud väckte honom.
Jack visste inte om han sovit timmar eller minuter, men gnuggade den lilla sömn han hade ur ögonen. Ljudet kom igen och Jack hörde att det kom från fönstret, så han kravlade sig ur sängen och smög dit. Det var fördraget och när han öppnade fick han hindra sig själv från att skrika till.
Utanför, på det lilla taket som täckte delar av undervåningen, stod Frank.

Jack öppnade fönstret så tyst han kunde.
- 'Tjena, Jack.' sade Frank i en låg röst.
- 'Vad? Hur?' var det enda Jack fick fram.
- 'Vill du fortfarande ge Sally en bra jul?' frågade han.
- 'Ja.'
- 'Bra. Klä på dig och häng med.'

Jack kastade på sig sina kläder och tog några extra tjocka tröjor på sig för att hålla sig varm. Därefter skrev han en lapp till sina föräldrar och lade den på sängen. Han var fortfarande riktigt arg och besviken på dem, men kände ändå att de inte förtjänade att vara oroliga om de vaknade och han var borta.
Han skulle precis klättra han ut genom fönstret när han kom ihåg en sak, vände tillbaka in i rummet och hämtade ett litet paket, innan han slutligen klättrade ut genom fönstret, stängde till det noga och följde sedan efter Frank nerför en stege som stod lutad mot taket.

De skyndade sig så fort de kunde och snart var de hemma hos Sally. I dörren möttes de av Sallys pappa som mottog dem med ett brett leende.
- 'Tack för att du kom, Jack.' sade han och klappade Jack på axeln. 'Du kan mer om julen än vi, så jag hoppas att du kan hjälpa oss. Sally sover, så vi får försöka vara så tysta som vi kan. Jag hoppas att vi kan få hem dig innan dina föräldrar vaknar.'
- 'Okej. Hoppas vi hinner klart.' sade Jack.
- 'Det ska vi nog klara av. Vi har fått hit lite extra hjälp sen du var här sist.' sade pappa George och ledde sedan in Jack till vardagsrummet.
Där fanns alla som Jack träffat tidigare, men också ett antal personer som han aldrig sett i hela sitt liv.
- 'Detta är några i vår släkt.' förklarade George. 'När vi bestämde oss för att ordna en jul åt Sally så kontaktade jag vår släkt, för om jag inte minns helt fel så ska man fira julen med sina nära och kära. Kan inte tänka mig ett bättre tillfälle att samla alla i samma hus.'

Del 18

Jack fick en snabbpresentation och namnen fastnade inte direkt hos Jack. Danny var en, Clarence en annan. Han kunde ha tagit sig mer tid till att lägga alla på minnet, men tiden var emot dem.
Istället delade Jack ut uppgifter till alla och försökte så enkelt som möjligt förklara julen för dem. Några hade bra koll, men ett par förstod ingenting. James och Frank lyssnade ivrigt så att de inte skulle göra nya misstag - både för att slippa göra deras lillasyster besviken igen och även för att slippa bannor av sin mor.

När alla visste vad som skulle göras och hur allt skulle vara satte arbetet igång.
Jack blev mycket imponerad av hur tyst alla kunde jobba, även James och Frank. Vissa saker som garanterade höga ljud löste man på olika sätt.
Och alla verkade ha väldigt roligt, trots den sena timmen och det hårda arbetet.

Till slut var de klara. Jack var helt slut, men när han såg vad de hade åstadkommit kände han att det verkligen var värt det. Huset var nu fylld av värme och färger. En enorm gran - så stor att Jack undrade hur i hela friden de fick in den i huset - stod i vardagsrummet och spred ljus omkring sig. Förmodligen den vackraste som Jack hade sett i hela sitt liv.
Under julgranen låg det en drös med julklappar och där lade Jack sitt paket. Det var till Sally.

- 'Jag antar att du måste hem nu.' sade George till Jack som i sin tur suckade.
Han ville inte hem, även om han visste att han var tvungen.
- 'Ja. Om jag får gå ut, kan jag få komma hit då?' frågade han med en bedjande blick.
- 'Absolut. Sally skulle bli jätteglad då.' svarade George och tillade. 'Det skulle vi alla bli.'

Det fick Jack att känna sig lite gladare. Den känslan bar han med sig hela vägen hem, upp för stegen, in genom fönstret och, efter ett adjö till Frank som hade följt med honom hem, slutligen bytte om till pyjamas för att krypa ner i den varma sängen där han somnade direkt.

Del 19

Han väcktes efter alltför få timmars sömn av sin mamma och pappa.
- 'Dags att gå upp.' sade hans pappa. 'God jul.'
Han räckte honom ett litet paket som visade sig innehålla en bok. Jack blev glad, för det var en bok han verkligen ville ha.
- 'Tack. Och god jul.' sade han och gav sina föräldrar varsin kram.

Jack gick ner med sina föräldrar till köket för att äta frukost, men de han knappt börja innan det knackade på dörren. De förstod först inte vart ljudet kom ifrån då de var så vana vid att folk alltid använde ringklockan, men efter en andra knackning så gick Jacks pappa för att öppna dörren.
- 'Hej igen.' hörde Jack någon säga så fort dörren öppnades och han visste direkt vem det var.
- 'God jul!' fortsatte personen som Jack visste var Sallys pappa George.
- 'God jul.' svarade Jacks pappa häpet.
- 'Ursäkta att vi stör så här tidigt, speciellt på julafton, men jag glömde bjuda in Jack till vår julfest.' sade George och Jack sprang snabbt till dörren.
Utanför stod båda Sallys föräldrar.
- 'Hej, Jack. Och god jul.' sade Sallys mamma.
- 'God jul!' sade Jack med glädje i rösten.
Bakom honom kom hans mamma.
- 'Jag sa igår att vi inte vill att han ska vara hos er och....' började hon, men blev snabbt avbruten.
- 'Jag vet. Och du ska få som du vill, men först vill jag prata med dig.' sade Sallys mamma.
Utan att vänta på något svar klev hon in. Jacks mamma blev nästan förstummad. Vilken fräckhet att bara klampa in sådär.
Men hon sade inget.
- 'Kom.' sade Sallys pappa till Jacks pappa. 'Jag tror att vi kanske ska prata lite också.

Kvar stod Jack och kände sig smått förvirrad. Så många konstiga saker hade nu skett på väldigt kort tid.
Sallys föräldrar vågade sig hit igen efter att senast ha blivit helt avvisade, de vågade kliva rakt in i huset utan inbjudan och på något sätt fått Jacks föräldrar att inte säga något. Kanske inträffade julmirakel trots allt.

Del 20

Efter en stund gick Jack in i köket och började äta på en smörgås. Hela tiden for tankarna runt i huvudet på honom.
Minuterna gick. Och gick.
Jack hade precis gått upp på sitt rum för att hitta på något att göra istället för att sitta och tänka på vad som kanske sades mellan papporna och mammorna när han hörde sitt namn ropas.
Rösten kom från entrén.
Hjärtat slog hårdare och snabbare än vanligt då Jack skyndade sig ner för att se vad personen eller personerna ville.

Han möttes av alla fyra vuxna och han märkte direkt en sak som nog överraskade honom mer än allt annat som tidigare hänt - hans mor hade tårar i ögonen.
Jack kunde inte komma ihåg när han senast såg sin mor gråta och därför berörde detta honom väldigt mycket.

Alla log när han kom ner och Jack stod stum framför dem när hans mor plötsligt hukade sig ner för att prata med honom. För en stund sade hon inget, utan såg bara på sin son.
- 'Vill du fira jul med din vän?' frågade hon till slut.
- 'Ja!' utbrast Jack direkt i en lite högre röst än han tänkt sig.
- 'Då tycker jag att du ska göra det, i alla fall några timmar innan du kommer hem och firar med oss.' sade hans mamma sen.
Jack trodde inte sina öron. Hade han verkligen hört rätt?
- 'Men...' sade han utan att riktigt finna resten av orden.
- 'Jag vet vad jag sagt om allt det där, men vi har pratat med George och Mary och vi kanske hade fel.' sade hon. 'Så om du vill så får du gärna gå till dem. Jag tror nog Sally skulle bli glad då.'

Jack stirrade på sin mamma och tittade sedan upp på sin far. Sen kastade han sig i famnen på sin mor och kramade henne hårdare och mer innerligt än någonsin tidigare.
Efter en minst lika varm kram till sin far så satte Jack fart upp till sitt rum igen och på rekordsnabb tid hade han borstat tänderna, tvättat sig och satt på sig rena kläder.
Sedan nästan flög han nerför trapporna och efter ett kort adjö till sina föräldrar samt ett löfte om att vara hemma innan klockan två följde han med Sallys mamma Mary och pappa George.

Del 21

Efter att de gått ett tag ställde Jack den frågan som hade gnagt på honom ett tag.
- 'Vad sade ni till mina föräldrar?'
- 'Om allt och ingenting.' svarade George.
- 'Jag förstår inte.' sade Jack.
- 'Kanske det är meningen.' sade George.
Hans ton var inte sträng, utan hade en faderlig värme och Jack kände att även om han nog inte skulle få veta vad exakt som hade hade sagts mellan de vuxna så var det inte omöjligt att han fick veta det i framtiden. En annan dag när han var lite äldre.

De nådde fram till porten till huset och gick in. De möttes av Frank och James som stod och väntade.
- 'Ni fick med honom! Härligt!' utbrast James i en tyst glädje.
- 'Ja. Sover hon än?' frågade deras far.
- 'Ja, vi tror det. Hon har inte kommit ner i alla fall.' svarade Frank.
- 'Då kanske det är dags att vi väcker henne.' sade deras far.

James och Frank tog med Jack till det stora vardagsrummet och där samlades även resten av familjens släkt. Det hade tillkommit ännu fler nu sedan Jack hade senast lämnat huset. Han hälsade snabbt på dem han inte träffat och sedan väntade de allihopa i tystnad.

George och Mary knackade på sin dotters rum och smög sedan in. I sängen låg deras dotter, men hon sov inte.
- 'God jul, hjärtat.' sade hennes mamma.
- 'God jul, gumman.' sade hennes pappa.
Själv sade hon ingenting.
Sally hade vaknat för ett tag sen, men den ledsna känslan sen gårdagen fanns fortfarande kvar hos henne och hon tänkte bara ligga i sängen resten av dagen. Vad var det för mening med att gå upp när det inte fanns någon jul att fira?
- 'Älskling, vi vet att är ledsen, men det är ju julafton.' sade hennes mamma.
- 'Finns ingen jul.' svarade Sally bittert.
- 'Det finns alltid en jul.' sade hennes far och efter en kort paus, 'Seså, upp och hoppa nu. Om du inte går upp så kan vi inte ge dig vår överraskning.'
- 'Överraskning?' sade Sally frågande.

Hennes föräldrar bara log mot henne och Sallys nyfikenhet väcktes.
Hon kravlade ur sängen. Sen lyfte hennes far upp henne i sina armar och satte av mot nedervåningen, men inte innan han fått henne att lova att inte titta. De ville ju inte att deras dotter skulle se något av julpyntet de satt upp i huset.

Del 22

Sally kämpade emot viljan att tjuvkika. Istället höll hon hårdare om sin far. Hon kände hur de gick nerför trapporna och efter ett tag stannad de.
Sally kände hur hon sattes ner och när hennes bara fötter nuddade trägolvet. Det var knäpptyst, bortsett från en knastrandet av vad Sally antog var en brasa. Sen hörde hon sin far säga.
- 'God jul, min älskade dotter. Nu kan du öppna ögonen.'
Det gjorde hon.

Ett stort antal röster ropade "God Jul!" och Sally kände hur hon nästan inte kunde andas. Det var som en chock, men en underbar sådan.
Gråten stockades i hennes hals när hon gick in i vardagsrummet och såg allt folk. Hon kände igen alla, även om några var personer hon sällan träffat, och alla log brett mot henne.
Rummet var....obeskrivligt. Hon fann inte ord. Vackert, storartat, praktfullt och helt......helt underbart.
Hennes blick fastnade främst vid den magnifika granen som var det mest fantastiska hon sett. Glitter, ljus, färger. Den hade allt.
De som stod där särade lite på sig för att hon skulle få en bättre vy av den. Till slut stod där bara en person kvar.
Sally rörde sig snabbt som vinden och höll snart Jack i en kraftfull omfamning.
De sade inget, utan höll bara om varandra och när de sedan släppte taget såg de in i varandras ögon.

Därefter sprang Sally runt och hälsade på alla. Hon var full av energi och kände som om hon skulle explodera av lycka.
Hon hade fått sin jul och nästan alla i hennes släkt, samt hennes nya bästa vän, var samlade under ett och samma tak.

Snart hade folket skingrat sig lite och pratade med varandra lite varstans i huset. Julmusik ljöd och några sjöng med - både på gott och ont.
Sally var mest med Jack. De pratade, skrattade och hade jätteroligt tillsammans. Då och då anslöt någon släkting och delade med sig av sina historier, vilka var väldigt intressanta tyckte Jack och även Sally, som inte hört så många av dem förut, njöt även hon.

Del 23

Lite senare samlade Sallys föräldrar alla i vardagsrummet igen, för det var dags för julklappsöppning. Sally, som självklart fick flest julklappar, hade överseende med att hennes far inte "gick ut för att köpa tidningen".
Hon var överlycklig för allt hon fick, men extra glad blev hon, även om hon inte berättade det för de andra, över Jacks julklapp. Det var en snöglob och i den satt två bilder - den ena på Sallys hus och den andra på Jack. Det var menat som ett minne av honom då han inte visste om de skulle ses igen, så Jack sade till Sally att det gick att byta bilder om hon ville, men Sally skakade på huvudet och sade att hon aldrig ville byta bort hans bild. Och om hon skulle byta den på huset, då skulle det bli till en bild med de båda på.

Tiden går fort när man har roligt, det vet ju alla, och detta var inget undantag. Utan att Jack märkte det så hade klockan tickat och tickat för att till slut slå ett. Inte lång tid kvar innan han var tvungen att gå hem.
Jack var kluven över detta. Han ville så innerligt stanna och fortsätta fira jul med Sally, men samtidigt ville han vara med sin familj. Med tanke på hur de mirakulöst hade förändrats efter deras samtal med Sallys föräldrar så kanske julen hemma skulle bli trevlig trots allt.
Men han hade fortfarande lite tid kvar innan det var dags att ta farväl och Jack hade bestämt sig för att njuta av varje minut.
Snart hörde han dock sitt namn ropas och visste att det nu säkert var dags att gå hem. Lite väl tidigt, tyckte han, men Sallys föräldrar ville väl inte att han skulle komma för sent hem nu när han faktiskt fått komma hit.
- 'Synd att jag inte kan stanna längre.' sade han till Sally där de satt tillsammans på vardagsrumsgolvet och tittade i ett par böcker som Sally fått.
Han skulle precis resa på sig när han hörde sitt namn igen, den här gången inte långt bakom honom.
- 'Jag kommer.' svarade han.
- 'Du får sitta kvar om du vill.' svarade en röst som han kände igen, men aldrig trott han skulle höra i det här huset.
Hans huvud svängde om så snabbt att han fick ont i nacken. Bakom honom stod hans föräldrar.
- 'Vad...hur...?' var allt Jack fick fram.
- 'Vi blev inbjudna hit och tänkte att vi kanske skulle göra dig sällskap.' svarade hans mamma.
- 'Men...' sade Jack.
- 'Om vi ska lära känna din väns föräldrar så måste vi kanske komma hem till dem någon gång också.'
- 'Men...'
- 'Vi vänder blad nu. Kanske behöver vi lära oss ett och annat.' sade hans pappa.

Jacks föräldrar omfamnade sin son.
- 'God jul, min son.' sade hans far.
- 'God jul, älskling.' sade hans mor.
- 'God jul.' sade Jack, men känslan i hans röst sade mer än bara de två orden.

Del 24

Jacks föräldrar presenterades för hela Sallys släkt och till deras förvåning så hade de det jättetrevligt. Många personer var minst sagt udda, men vad gör det när de är trevliga.
Medan alla presentationer pågick smet Sally och Jack iväg ett tag. Det var en underbar stämning bland allt folk, men ibland kan det vara skönt med en paus.
Bara att få vara ifred, utan en massa ljud.
Sally ledde Jack uppför några trappor och sedan ytterligare en smal trappa som visade sig leda upp till husets torn. Där hördes inte mycket från julfesten nedanför.
De stod tysta bredvid varandra ett tag och såg på månen genom fönstret som syntes svagt på himlen fastän det inte var riktigt mörkt än.
Plötsligt kände Jack en hand i sin och han vände sin blick mot Sally som stod och tittade på honom.
- 'Tack.' sade hon.
- 'För vad?' frågade Jack.
- 'Du gav mig den bästa julen någonsin.'
De log mot varandra, lite generat.
Men båda kände samma sak - innerlig vänskap.
- 'Vänner för alltid?' frågade Sally.
- 'Vänner för alltid.' svarade Jack, men kom sedan på en sak. 'Men du lever ju för evigt, men det gör inte jag.'
- 'Då får vi gifta oss. Då tillhör ju du familjen och kanske också lever i evigheter.' sade Sally och visste inte själv om det var på skämt eller om hon verkligen menade det.
Båda skrattade nervöst och kände sig lite extra varma i ansiktet.

De stannade kvar ett bra tag. Ibland pratade de, men inte så mycket om vem som lever längst. Ibland var de bara tysta. Alltmedan mörkret drog in.
Till slut gick de sakta ner för trapporna och till vardagsrummet där de såg sina föräldrar som satt och pratade och skrattade. En underbar syn, tyckte barnen.
Just som de skulle gå in stannade Sally till. Jack följde hennes blick och såg att någon hade satt upp en mistel. De kände sina föräldrars blickar och tittade på varandra.
Sally och Jack rodnade båda en aning, men tog varandras hand och gick skrattandes in i rummet.
- 'Nästa år är en ny jul.' sade Sallys pappa tyst till de andra vuxna med ett busigt leende.
De andra skrattade högt.
- 'Vad?' frågade både Sally och Jack unisont.
Men deras föräldrar sade ingenting. Barnen såg oförstående på varandra, men satte sig sedan ned hos dem. De lyssnade på vad de vuxna sade till varandra och båda barnen tänkte samma sak: Det här är nog början på en lång vänskap för alla.

Det var alltså så det gick till när lilla Sally fick sin efterlängtade jul, när Jack fick en riktigt god vän och när deras föräldrar lärde sig lite om förändring.
En jul som kom att påverka deras liv för all framtid - i en positiv mening såklart, för det är ju så det ska vara på julen.

God Jul & Gott Nytt År! Må alla era önskningar gå i uppfyllelse.

Riktigt bra som vanligt Cenneth!

God Jul på dig och alla er andra!

Hehe som man i Kalmar säger KANON!